Söktips om forskning
Det finns stora mängder med forskning inom klinisk hypnos, främst inom medicinområdet, men även inom psykoterapi. Du kan söka på databaserna PUBMEDLINE, DIVA eller på Google Scholar. Skriv hypnos + det ämne du söker information om. Exempel: hypnos + depression, eller rökning. Färska svenska studier visar att hypnos exempelvis är en av de bästa sätten att behandla tarmproblematik (IBS, Colon Irritabile) varför landstinget rekommenderar Hypnosbehandling i sina riktlinjer.
Ett forskningsprojekt inom hypno-birthing är initierat av Susanne Åhlund KI och Inger Lundnark CHP. Mer information kommer.
Om psykoterapiforskning
(Källa: Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos)
Vetenskap: att skapa teorier för att förstå, förklara och granska det vi gör i behandling, vad som hjälper och hur. Vetenskap om hypnos handlar om att granska om och hur hypnosbehandling hjälper (evidensbasering) och att undersöka vad i behandlingssituationen det är som ger behandlingsresultat
(Amundson, 2003).
I hypnos används patientens mentala och emotionella kapacitet för läkning, troligen samma kapacitet som åstadkommer placeboeffekter. Vi betraktar placeboeffekten som ett förtroende som aktiverar hopp och tillit, vilket återspeglas biologiskt i hormoner, signalsubstanser, neuropeptider, m.m. (Rossi, 2004).
I hypnos eftersträvar man att aktivera dessa läkningsfaktorer medvetet, i samförstånd med patienten. Hypnosterapeuter ger akt på om patienten upprepar dysfunktionella relationsmönster och behandlar detta i samtal och i hypnos. Kunskapen om detta baseras på forskning om olika jagtillstånd och hypnoanalys. Hypnos skapar en stark känsla av närhet mellan terapeut och patient. Det kan gynna behandlingen, förutsatt att hypnosterapeuten har god självkännedom och handledning. Forskare och kliniker har uppmärksammat att hypnos leder till en ömsesidig trance, s.k. hypnotisk resonans.
(Watkins & Watkins, 1997).
Att förstå forskningsresultat och använda dessa: Hypnosterapeuter möts vid internationella kongresser, utbyter erfarenheter och tar del av experimentell och klinisk forskning. Vi integrerar kunskap från såväl kontrollerade studier som psykodynamisk, kognitionspsykologisk, neurologisk och pedagogisk forskning, samt teoretiskt förankrade kliniska fallpresentationer. Hypnosterapeuter breddar och fördjupar kontinuerligt teori och metod. Ju fler metoder, tekniker och teoretiska modeller vi behärskar, desto större möjlighet har vi att möta varje enskild patient utifrån dennes förutsättningar och bakgrund. Vi betonar betydelsen av filosofisk utbildning i vetenskapsteori, så att terapeuten kan analysera forskningsrapporters bakomliggande antaganden om människans natur och vilken behandlingssyn som styr frågeställningarna, dvs. forskarens ”förförståelse”. Forskning och vetenskapliga resultat Ett av hypnosens forskningsområden är att dokumentera resultat (evidensbasering). Många hypnosforskare tillmötesgår den medicinska traditionens krav på statistiskt signifikant evidensbasering. Resultatstudier har gjorts på somatiska och psykosomatiska besvär, ätstörningar, IBS (irriterad tjocktarm), astma, bronchiale, sängvätning, förlossningsprofylax, stamning, torticollis, fibromyalgi, artrit, epilepsi och andra autoimmuna sjukdomar, pre- och postoperativa tillstånd samt diverse smärttillstånd.
(Eriksson & Carlsson, 2001), (Diseth & Vandvik, 2005), (Wik, et al., 1999).
Kvalitativa studier av hypnosterapier som uppfyller akademiska krav på publicerbarhet finns för ångesttillstånd, depression, posttraumatiskt stressyndrom, kronisk trötthet, med mera.
Ett annat forskningsområde är hur erkänt skickliga psykoterapeuter faktiskt gör, s.k. metodlära. I en klassiker beskrivs resultatet; man tyckte sig hitta gemensamma faktorer hos skickliga terapeuter inom gestalt-, familje- och hypnosterapi. Detta försök att fånga vad som förenar erkänt skickliga psykoterapeuter med sinsemellan olika teoretiska grund, resulteradie i en teorioberoende hypnosinfluerad metateori för konsten att bedriva god psykoterapi.
(Watzlawick, et al., 1974, 1998).
Hypnosens terapeutiska effekter har förklarats utifrån olika teoretiska perspektiv, såsom psykodynamiska (Fromm, 1998), utvecklingspsykologiska (vårdarens hållande och upprättande av ångestreglerande medvetandetillstånd), neurologiska (Rossi, 2006) och systemteoretiska perspektiv. Forskarens och klinikerns förförståelse påverkar vilket teoretiskt perspektiv de upplever meningsfullt och begripligt och som kommer att rekommenderas till psykoterapeututbildningar.
Aktuell och framtida forskning
Hypnosterapiers vetenskapliga evidens idag, aktuell och framtida forskning är presenterad i Lynn, et al. (2000). Internationella kongresser presenterar aktuell forskning (www.hypnosforeningen.se). Forskare försöker identifiera de terapeutiskt verksamma faktorerna i hypnosterapi, ur metod-, interpersonella, kulturella och neuropsykologiska perspektiv. Rubriken på årets (2007) stora forskar- och klinikerkongress i tyska hypnosföreningen DGH är ”Hypnose im neuronale Netzwerk”. Att förstå dissociation har varit ett viktigt forskningsämne sedan drygt 100 år. Freud och Janet försökte behandla kvinnors hysteri med hypnos, Watkins utvecklade hypnosmetoder för att behandla krigsskadade soldater, och dagens psykoterapeuter utvecklar hypnosmetoder för torterade, våldtagna och på annat sätt traumatiserade personer. Att förstå hur den terapeutiska relationen, patientens och terapeutens medvetandetillstånd samt terapeutisk metod samverkar, är en utmaning som E Rossi har tagit sig an i publicerandet av de allra senaste teorierna om medvetandetillstånd, neurologi och psykosocialt påverkbar genetik (Rossi, 2006).
Generaliserbar akademisk hypnoskunskap och metodutveckling behöver kompletteras med kunskap om terapeutspecifika faktorer. I kunskapsutveckling ingår att hypnosterapeuten utvecklar sin genuint personliga behandlingskompetens. Det sker via egenterapi, handledning, kollegialt utbyte via workshops och teoretiskt förankrade fallbeskrivningar, samt reflektion kring etiska, moraliska och vetenskapsteoretiska ställningstaganden som utgör förförståelse och ram i all psykologisk forskning. Även genus-, filosofisk, sociologisk och antropologisk forskning är relevant för kliniskt verksamma hypnosterapeuter.
Referenser
Amundson, J. K., Alladin, A., & Gill, E. (2003). Efficacy vs Effectiveness Research in Psychotherapy: Applications for Clinical Hypnosis. American Journal of Clinical Hypnosis 46(9), 11-30.
Diseth T. & Vandvik, I. (2005). Hypnoterapi ved behandlingsrefraktärenuresis nocturna. Hypnos, 32(4), 222-230.
Eriksson, B., & Carlsson, G. (2001). Ätstörningar. Lund: Studentlitteratur.
Fromm, E. (1998). An Ego Psychological Theory of Hypnosis and the research Evidence supporting it. Hypnos 25(1), 31-44. Lynn, S., Kirsch, I., Barabasz, A., Cardeña, E., & Patterson, D. (2000).
Hypnosis as an empirically supported clinical intervention. The state of the evidence and a look to the future. International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis 48(2), 239-259.
Rossi, E., & Ianotti, S. (2004). A discourse with our genes: the psychosocial and cultural genomics of therapeutic hypnosis and psychotherapy. Phoenix: Zeig, Tucker & Theisen.
Rossi, E. L., & Rossi, K. L. (2006). The Neuroscience of Observing Consciousness & Mirror Neurons in Therapeutic Hypnosis. American Journal of Clinical Hypnosis, 48(4), 263-278.
Watkins, J., & Watkins, H. (1997). Ego States: Theory and Therapy.
New York: Norton. Watzlawick, P., Weakland, J., & Fisch, R. (1998). Change: Principals of Problem Formation & Problem Resolution. [Förändring. Att ställa
och lösa problem.] Stockholm: Natur & Kultur. (I original 1974).
Wik, G., Fischer, H., Bragée, B., Finer, B., & Fredrikson, M. (1999).
Functional anatomy of hypnotic analgesia: a PET study of patients
with fibromyalgia. European Journal of Pain, 3, 7-12.
Fler referenser finns på Psykoterapistiftelsens och Samrådsforums och på Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos.